Minnen....

En vanlig måndag...

Ja, idag är man ledig igen. Fast jag vet inte riktigt om jag kan säga att jag är ledig. Det finns ju alltid tusen saker att göra. Eftersom jag inte har ett vanligt 9-17 jobb (finns det längre?) och arbetar varannan helg så blir inte livet hemma som hos alla andra. Min man och mina barn är ju inte precis de hjälpsamma som finns, de lägger allt på golvet. Precis allt. Mat, kläder, papper, leksaker, allt de kan hitta. Jag fick lära mig väldigt tidigt att hjälpa till hemma. Min mamma satt i rullstol när jag växte upp så det var en självklarhet att hjälpa till.

Jag blev ofta nerskickad till affären eller kiosken med en lapp från mamma och en portmonä med pengar i. Blev det något över kunde jag köpa lite godis. Ni vet, i kiosken kunde man ju peka på vad man ville ha och det fanns mycket gott som bara kostade 10 öre. Vi hade även en elak hemsamarit också. Hon skulle tvinga oss att äta äcklig mat, hon var inte snäll....Det var nog mycket det som gjorde att min mamma gjorde vad hon kunde för att komma ur rullstolen.

En gång var min mamma på sjukhuset. Jag kommer inte ihåg vem som var hemma hos mig eller om det var våra grannar som skulle hålla kollen på mig. Men jag var runt 4 eller 5 år, och var ute och cyklade i centrum. Av någon anledning vände jag mig om och fortsatte cykla framåt. Jag cyklade rakt in i banken!!!Det var blod över allt och där jag "krockade" med banken var det blodmärke kvar i många år på väggen.....

När min mamma kom hem möttes hon av blod uppför hela trappan och det ledde till vår lägenhet...Där satt jag omplåstrad och det fick jag bli ett par ggr till.... Nu har jag ett snyggt ärr i pannan efter det... Jag har även ett ärr på kinden efter att ha blivit biten av hund när jag var liten. Tror minsann att det var ungefär när jag cyklade in i banken... Det var en tax, vi kände både hunden och matten men ajajaj, det gjorde ont...

Nåt annat jag också gjorde när jag var liten, hör och häpna, det var också när jag var runt 4-5 år....(Återkommer till detta...), var att jag rymde....2 ggr...minst. En gång rymde jag upp till Tahult. Till en gammal farbror som hade hästar. Vi fick några sockerbitar som vi skulle mata hästarna med men lilla jag visste inte att man skulle ha sockerbiten i handflatan utan jag höll den mellan mina två fingrar... Återigen, ajajajajaj.....

Men den värsta gången var nog när jag och min kompis Maria rymde ut på sjön.... Det var i Dennis (vaktmästaren på skolan) eka... Vi gick längs med sjön och fick för oss att ro till Mölnlycke. Som tur var hade någon sett oss och ringt mamma och pappa som genast kom åkandes och hann rädda mig. Jag kunde ju inte simma.....

Oj herregud, Josefin är PRECIS som mig.... Hon ställer till med mycket bus vår dotter... Hon är precis 4 år fyllna och hon ställer till med mycket huvudbry... Nu senast så lekte hon frisörska för inte första, inte andra utan TREDJE gången.....Jag hade klippt till hennes lugg och hon tyckte väl att jag hade klippt för lite för några timmar senare kom hon nerför trappan och hade klippt luggen 3 ggr till........

Några dagar efter det klättrade hon på sin och storebrors byrå. Hon hade dragit ut alla 6 lådor och då blev det ju övervikt så den föll över henne.... Inklusive TV:n som stod på byrån...Finns ingen tv mer.... Men Josefin klarade sig bra. Och även efter denna hemska klippning, så är hon ändå min lilla docka. Så som jag var mammas även om jag alltid gjorde henne orolig...

Jag lärde mig dock aldrig att simma......